hälsa ska den här sidan handla om men den är inte färdig än

Klicka här och börja skriva. Sed ut perspiciatis unde omnis iste natus error sit voluptatem accusantium doloremque laudantium totam rem aperiam eaque ipsa quae ab illo inventore veritatis et quasi.

Den tibetanska mastiffen kan antas vara lika frisk eller sjuk som andra storvuxna raser med relativt liten avelsbas är. det finns ingen vederhäftig statistik som visar om och vilka sjukdomar som drabbat rasen. Skälet till det är att rasen är numerärt lite och att svenska rasklubbar inte förmått engagera TM ägare i landet i de hälsoenkäter som regelbundet samlats in av rasklubb. Rasen har varit numerärt för liten för att ingå i Agria Breed statistics.
Då man planerar parning eller valpköp behöver man beakta kunskap om ärtfliga sjukdomar och också se till vilken inavelsgrad den planerade parningen/valpkullen får. Svenska kennelklubben rekommenderar att man skall ha en COI (inavelsgrad) helst inte överstigande 6 %. Men det är svårt att åstadkommma då stamtavlor är registrerade i olika klubbar och därför inte alltid redovisas i alla databaser. En mycket låg inavelsgrad bjuder också på överrskningar då anlag som aldrig tidigare möts kan komma i uttryck. de flesta svenska uppfödare strävar efter betydligt lägre inavelsgrad än 6 %.
Kort sagt, det mesta av genetiken bakom en valpkull går inte att säkert räkna ut i förväg.
Som valpköpare behöver man fråga och ta reda på fakta och göra eget avvägt beslut.

Rasklubben rekommenderar sedan årsmötet 2010 testning för tre sjukdomar.

• PRA testning ua
• Känd höftledsstatus
• Känd armbågsstatus.

Texten som följer är en kort sammanställning över vad som nu anses vara sjukdomar som förekommer runt om i världen bland tibetanska mastiffer så som jag uppfattat det.

Höft och armbågsfel
Förekommer inom rasen i sådan omfattning att rasklubbar i stort sett hela världen kräver eller rekommenderar godkänd eller känd höftledsstatus på avelsdjur. Omfattningen hos tibetansk mastiff är emellertid inte så stor att vi kan prata om en höftsjuk ras. I SKK´s hunddata kan man se resultatet av höftledsröntgen. Felen antas ärvas polygenetiskt, dvs flera anlag samverkar. Då man planerar avel eller står i begrepp att köpa valp skall man titta höftresultaten bakåt i stamtavlan och också hos syskon till föräldradjuren. "Många bäckar små" är den inställning man skall ha då tittar på resultaten.
Korsbandsruptur.
I ett knä finns två ligament som håller underbenet fast vid lårbenet. De fäster i form av ett kryss- vilket gett deras namn, korsband. Agria beskriver det så här: "Korsbandsskador hos hund kan uppkomma till exempel vid en vridning av knät. Andra orsaker kan vara sjukliga förändringar i ligamenten som sedan brister vid belastning.
I ett knä finns två ligament som håller underbenet fast vid lårbenet. De fäster på ett sådant sätt att de bildar ett kryss – därav namnet korsband. Om ett eller båda banden går av förloras stabiliteten i knäleden. Underbenet kan då förskjutas i förhållande till lårbenet.
Håller upp bakbenet
En hund med korsbandsskada håller ofta bakbenet upplyft. Många hundägare misstänker en tasskada, men vid undersökning finner man att hunden har ont i knät och att underbenet kan förskjutas i förhållande till lårbenet." det finns tibetanska mastiffer i Sverige och utomlands som drabbats av korsbandskada. Övervikt, strukturell obalans i bakstället, spondylos, halkolycka har angivits som utlösande eller bakomliggande faktor men någon statistik eller linhebundenhet finns inte som bekräftar eller undanröjer faktorer. Antalet korsbandsrupturer är inte heller verifierat med hälsodata i det RAS som SKK kröver av rasklubbarna. Hundar opererade för korsbandsruptur borde enligt min mening inte användas i avel.

Patellaluxation

Detta knäfel förekommer hos rasen men hittills i mycket liten omfattning. Eftersom hundar med defekten kan vara symptomfria finns det ett mörkertal. Vissa raser har krav på känd patellastatus men det gäller inte TM i Sverige.

Patellaluxations innebär att knäskålen kan flyttas ur sitt läge, antingen utåt eller inåt. En viss ärftlighet kan misstänkas och man är inte säker på om arvsgången är enkelt autosomal recessiv eller om den är polygen, dvs flera gener samverkar. Drabbade hundar skall inte användas i avel.
PRA - progressiv retinal atropi
Inget fall bland svenska hundar bekräftat av SKK men för nåt år sen upptäcktes fall i Finland. Detta är en ärftlig ögonsjukdom som finns hos andra tibetanska raser och som betyder att näthinnan förstörs och hunden blir blind med tiden. Testning mot PRA har gjorts i flera år hos tibetansk mastiff.
Avelsrådet i TMK har vid årsmötet 2008 informerat om 1 PRA fall hos svenska TM under 2007 men det är inte bekräftat av SKK. Sjukdomen är sådan att veterinärer har rapporteringsplikt då någon hund diagnosticeras med den. Avsaknaden av rapport till SKK gör att man kan tvivla på korrekt diagnos. Likafullt är det av vikt att vi är observanta då finska fall nyligen uppdagats.

CIDN - Canine Inherited Demyelinative Neuropathy
Inga fall har upptäckts i Sverige. Sjukdomen skulle översatt till svenska heta ungefär; ärftlig återbildning av nerverna hos valpar. Sjukdomen märks först vid 5 veckors ålder och har ett dödligt förlopp. Sjukdomsanlaget är recessivt och det krävs därför att hunden får 2 anlag för att sjukdomen skall tas i uttryck. Ska vi dra någon liknelse till oss människor skulle vi kunna likna det vid en valparnas MS.
Sjukdomen upptäcktes och beforskades på 80 talet i USA. Man fann att sjukdomens ursprung var en import från Kina som användes i avel på kennel Ausables. Tack vare ett framgångsrikt arbete och öppenhet från kenneln kunde anlagsbärare spåras och de och deras avkommor uteslöts från avel.
Innan sjukdomen blev känd importerades en tik från CIDN- bärande linjer till Sverige och användes i svensk avel. Det är nu drygt 20 år sedan och inga fall har upptäckts i Sverige. Utifrån detta skulle vi kunna säga att det är mindre troligt att sjukdomsanlaget finns kvar hos våra tibetanska mastiffer.

Entropion
Ögonlockets nedre kant rullas inåt varvid ögonfransen irriterar ögat. En hund med entropion har ett veck/en vikning av nedre ögonlockets kant. Entropion åtgärdas lätt med operation men defekten kan ärvas vidare. Hundar som opererats för entropion kan inte användas i avel. Defekta hundar bör inte användas i avel.
Sköldkörtelproblematik
När sköldkörtelns hormonproduktion krånglar påverkas ork, lust, päls, hud och vikt. Sjukdomen kan framgångsrikt behandlas med en livslång medicinering. I andra länder testas tibetanska mastiffer för att utesluta sköldkörtelrubbningar innan de används i avel. I Sverige har flera fall rapporteratsoch ofta drabbar det flera hundar ur samma kull.

van Willebrandts Sjukdom

Detta är en slags hundvärldens blödarsjuka. I Storbrittanien uppdagades ett fall under våren 2010. Vid testning av flera hundar visade det sig att flera bar på anlag. Men testet som användes är inte säkerställt för rasen och mer forskning behövs.

HOD

Sjukdomen orsaker förlaming och extrem smärta i unga växande hundar. Utan behandling kan sjukdomen i sin värsta form vara dödlig. Drabbade hundar vägrar stå, röra sig, äta eller dricka p.g.a smärtan. Ofta förekommer feber men inte alltid. Smärtsam svullnad kan förekomma över benens nedersta leder. Sjukdomen drabbar oftare storväxta valpar i en kull. Det finns inga säkra kunskaper runt HOD men man anar att inavelsproblematik kan ligga bakom sjukdomen. I Finland har det berättas om HOD fall under senare år.

Demodex

Demodex canis är ett hudkvalster som lever i hårsäckarna. Vissa hundar kan få symtom av demodex och sjukdomen kvalstret orsakar kallas demodikos. Det leder till klåda och håravfall. Man talar om olika typer av demodikos beroende på när den debuterar och hur omfattande den är.

Olika meningar råder kring sjukdomens ev. ärftlighet. Gammal kunskap säger att det är individer med brister i sitt immunologiska system som utvecklar en reaktion på kvalstret.

Annan gammal kunskap är att denna brist överförs vid digivningen från tiken och ytterligare annan kunskap säger att känsligheten för kvalstret är rent genetiskt betingat. Demodikos, dvs reaktion på hundens hudkvalster, förekommer hos tibetansk mastiff och och man tycker sig, erfarenhetsbaserat se, att det förekommer i vissa linjer av tibetansk mastiff. I Sverige har enstaka fall talats om under åren.

På SKKs initiativ har företrädare för olika uppfattningar om demodikos samlats i en arbetsgrupp och man har startat ett forskningsprojekt med syfte att försöka kartlägga den genetiska bakgrunden till varför vissa hundar drabbas av allvarlig och utbredd form av demodikos.

Epilepsi
Närmare ett tiotal svenska hundar har drabbats genom åren.
Den ärftliga formen av sjukdomen kan bryta ut från ett halvt års ålder men behöver inte debutera förrän något år senare och då är det svårt att avgöra om sjukdomen verkligen var ärftlig eller om den orsakats av skada eller infektion. Man säger att sannolikheten för att det verkligen varit ärftlig ep ökar då fler hundar ur samma kull/föräldrakombination drabbas.
Ep har blivit ett mycket laddat ämne inom hundvärlden och har lett till både förtal av enskilda kennlar, enskilda hundar eller spridning av icke säkerställda fakta .

Så här ser jag på det här med ep.

Sjukdomen verkar ärvas polygent, dvs som en kombination av flera olika, kanske upp till 6 olika gener. Det kan t.o.m vara så att sjukdomen ärvs på så sätt att ju fler ep gener hunden har i sina arvsanlag desto större är risken att hunden drabbas av ep, en form av additativ effekt.

Forskare runt om i världen, i både Sverige, USA och Finland tex, försöker hitta de sjukdomsbärande anlagen för att på så sätt utveckla ett enkelt blodtest som kan säga om en hund bär på ep-anlag eller inte. Det testet är inte färdigt ännu.

Under tiden försöker uppfödare i hela världen genom detektivarbete se vilka kombinationer av hundar som gett epileptisk avkomma och på så sätt lista ut vilka hundar som bär på anlagen. Hittills har man funnit att vissa hundar förekommer oftare i stamtavlor där ep förekommer. Men det är inte alltid det utbryter ep när dessa hundar finns med. Vilka hundarna är? Att skriva hundarnas namn på en hemsida kan betraktas som förtal. Jag har hämtat mina kunskaper bland annat genom att läsa på olika internationella fora där saken diskuteras, olika veterinärartiklar samt på hemsidan https://www.dokhyi-journal.de/ Den hemsidan är omdiskuterad och måste tolkas med försiktighet och klokhet. Man måste tänka på att det aldrig är en enda hunds i en stamtavla som sprider ep till nästa generation. Det behövs flera anlag från både mamman och pappan och de behöver troligen överskrida något slags tröstelvärde för att ep kan komma i uttryck hos en hund. Dessa anlag kan finnas flera generationer tillbaka i stamtavlan för att plötsligt dyka upp som ep hos en hund.

Med den begränsade kunskap vi har kan vi agera på 2 sätt:
1. Antingen slutar vi avla på hundar i vars stamtavlor det förekommer anfäder med som misstänks ligga bakom ep. Nackdelen med denna metod är att då finns knappt några hundar att avla på alls, någonstans i nästan alla stamtavlor finns det namn som kan vara misstänkta enligt den tyska Do khyi journal. Då skulle avelsunderlaget för TM bli för litet och vi skulle få andra inavelssjukdomar att tampas med. Något som på sikt kan förstöra vår ras. En tickande bomb nr 1.

2. Det andra alternativet är att vi accepterar att avla på hund som kommer från linje där ep förekommer men bara para med en hund som kommer från helt fri linje. Fördelen är att vi håller genpolen vidare, nackdelen är att vi måste ha i beräkningen att ep anlagen finns dolda i genomet utan att kanske komma till uttryck i varje generation. En tickande bomb nr 2.

Ett tredje sätt har använts alldeles för länge. Uppfödare tystar ner vetskapen om ep i sina kullar och fortsatt avel sker utan insikt i sjukdomens historia.

Självklart ska inte kullsyskon till konstaterat ep-sjuka djur användas i avel. Det är också den rekommendation som SKK avelsexpert gav TM klubbens medlemmar vid föreläsning vid TMK årsmöte 2007.

Nån i gång i framtiden kommer vi säkert att med ett enkelt blodprov kunna testa om en TM bär på anlag för ep. Den dagen detta test finns kommer vi att med säkerhet kunna använda endast ep-fria hundar i vår avel.

Andra raser har agerat så att man tänkt sig att ep ärvs autosomalt recessivt och genom den kunskapen har man försökt avla bort ep ur rasen. Detta har fungerat med viss framgång.

Klicka här och börja skriva. Ipsum quia dolor sit amet consectetur adipisci velit sed quia non numquam eius modi tempora incidunt ut labore et dolore magnam aliquam quaerat voluptatem ut.